Jag tror att vi kan bli det på många olika vis, men framför allt tror jag att det händer när vi väl kommit i god jord när vi spricker upp och ser solens strålar, när vi känner värmen omkring oss, när vi börjar gro och växa som vi vill, i den takt vi vill, hur vi vill och helt utan giftiga medel som annars gärna tillsätts av olika orsaker.
Jag tror att om vi bara tillåts att även få vara små och lite veka, känsliga men också envisa, så strävar vi uppåt, neråt, åt sidan och växer oss starkare för varje blad, om vi bara vattnades med kärlek, om det fanns tålamod att vänta och se hur fantastiska och olika vi alla är så skulle vi inte knipsas av direkt vid knölarna, vi skulle inte bli uppbundna och stympade. Vi skulle inte bli bortrensade.Vi skulle låta flera stjälkar växa ut och vi skulle frodas, vi skulle växa oss starka för att klara väder och vind, vi skulle kanske vissna lite ibland, bara för att ta tillvara på all näring vi så väl behöver för att kunna komma igen, för att kunna skjuta nya skott. Om vi alla bara fick chansen att växa oss starka utan yttre påverkan, bara växa i full frihet,låta stjälkar, blad och knoppar sakta utvecklas. Skulle vi få den möjligheten skulle vi alla kunna blomma, om och om igen och dela med oss av våran blomsterprakt som skulle vara helt fantastisk, vi skulle växa in i varandra och ge varandra styrka att klara kallare och svårare klimat. Vi skulle dofta helt ljuvligt och vi skulle sprida oss för vinden i hela universum....kram Kickan Lovelia
