5 december 2014


               GLÄDJEHÄSTAR




Något av det roligaste jag vet är att tillverka mina Glädjehästar med krusidullerna, det är återbruk av gamla brädor, ståltråd, trä, färger, jag får jobba med mina händer i använda olika material när jag skapar mina tavlor, det är lika roligt att stå vid sågen som att måla och böja vackra detaljer i ståltråd, och nu när dom är färdiga hoppas jag dom kommer att få glädja andra precis lika mycket.

Vill du köpa en Glädjehäst är det bara att kika in på butiken på Vasagatan 6 i Smedjebacken eller så slår du en signal till mig Kickan Lovelia på 07305080057



Besök oss gärna i våran  butik på Vasagatan 6 i Smedjebacken, där jag och tre hantverkare till huserar i december månad fram till jul, där du kan hitta annorlunda personliga julklappar och presenter eller bara kika in för en pratstund och se vilket hantverk vi arbetar med.




Foto o text Eva Gustavsson

 
 
 
I dag är det läge att packa ryggan o fårfällen och drar ut i finvädret,
precis som den lilla charmiga damen i ett av mina kraftkort.
kram Kickan Lovelia
 
 
 
 

10 november 2014

 
 
 
 
 
Till mina kunder som väntar på tavlor eller andra alster,
skicka gärna era kontaktuppgifter igen då min gamla mail har försvunnit.
 kram Kickan Lovelia
 
 

När höstmörkret har bestämt sig för att stanna ,njuter jag av små ljuspunkter i varje vrå.
en egen design som fortfarande efter
många år ligger mig varmt o hjärtat är denna ljusstake
som  tillverkas både med och utan el-belysning.
Kickan Lovelia


Tankar från min kammare...
Intressant det här med hur en bra relation ska vara och se ut, det kryllar av alla tips om hur vi får det bra med våran partner.. eller hur vi får kärleken att överleva med småbarn, ungefär som om dom små går runt och är kärleksdödare..om vi skulle prioritera annorlunda i vår vardag så tiden räcker till skulle vi kanske se att dom små egentligen är kärleksbombare som gärna vill att deras föräldrar leker o pratar kramas o pussas när som helst och hur som helst vilken tid på dygnet som helst.. tänker att kärleken är ju som störst när vi kan dela den med varandra Peace & Love

21 juli 2014

Låt rynkorna få komma med munterhet och skratt...







Undrar varför det är så viktigt att se yngre ut än vi är, all reklam som vi matas med går ut på att vi ska se yngre ut, Varför duger det inte med att se så bra ut som vi själva vill,  precis i den åldern vi befinner oss i just nu. Varför ska alla ändras i utseende och klädstil... 
Jag har lyckan att ha en härlig människa vid min sida i vått o torrt, han är min kärlek i livet och vi har vuxit ihop i över 30 år, jag var 17 år och han ett år äldre när vi förlovade oss, våra kroppar var unga, håret rufsigt och ögonen glittrade vi var vilda och kära. Under åren som gått har kärleken bara vuxit sig starkare samtidigt som våra kroppar ändrat fason, vi brukar ligga o titta på varandra förundras över hur vi är precis lika dana som vi alltid har varit fast lite äldre, hår som kommer och hår som går, hår som blivit grånat och väldigt charmigt, eller skrattrynkorna som blivit djupare, några extra volanger runt magen. Vad gör väl det, när vi är fortfarande unga i sinnet. Känner tacksamhet över att det är livet självt som satt sina spår hos oss båda, det är inget vi vill släta över eller sudda ut, bara omfamna, det är ju så vackert att få se en annan själ leva sitt liv.
 
Nä jag säger som jag brukar..Om vi skulle ta och hångla upp livet lite/  kram Kickan Lovelia


28 april 2014

 
 
 
Om vi gör det vi brinner för någon gång under vårat dygn
på arbetet,eller  på vår lediga tid. Så kan vi om vi tillåter oss få
känna Lust, Passion ,Glädje... tre superviktiga ord om ni frågar mig..
Som är  så lätta att glömma bort i vår alltmer stressade vardag.
Vill du  känna dig hög på livet?fundera en stund på vad du brinner för
när du kommit på det skriver du ner det, sen skrider du till handling,
sätt igång med något som  du känner att du verkligen vill göra,
skjut inte upp det på framtiden utan gör det i dag..
framtiden vet vi ju ingenting om,det räcker så bra att få
vara hög på livet i dag just nu...
önskar er all en dag full av glädje och inspiration Kickan Lovelia
 
 

16 april 2014





En underbar människa har somnat in en kär vän som har funnits i mitt liv sen jag föddes, som har delat med sig av sin värme, kärlek och sina underbara minnen och allt annat. Hon sa alltid till min mamma vi delar på Kickan du o jag och så fick det bli, hon har alltid varit en extra mamma för mig, min underbara moster med sina persikomjuka kinder och sitt vita hår och sina solglasögon, alltid redo med en kram en fika en matbit, varje vecka har vi sets vi har rullat hår, delat hemligheter och nyheter vi har delat det vi kan i livet moster, mamma och jag. Mamma o moster satt nästan i hop som vi brukade vi säga, dom två delar något som jag önskar att alla människor skulle få känna en innerlig vänskap byggd på ren kärlek, hon var sjuk i kroppen och gammal sa hon men inuti kände hon sig så ung, vi kunde skratta tillsamman så tårarna rann vi kunde gråta likaså. Hon älskade livet och hade fortfarande mycket som hon ville vara med och få uppleva, alla nya små liv som hon ville följa lite på vägen, alla barn var hennes riktiga glädjekälla, men hon kände länge att kroppen inte ville det samma som hon, nu är hon äntligen fri från sina smärtor, det är vad jag intalar mig när sorgen helt tar över, dagarna går och skratt och tårar blandas jag känner stor tacksamhet att hon funnits så nära i mitt liv, nu finns hon i alla minnen, i luften vi andas i vårvindarna som rufsar om håret och i fåglarnas sång och jag säger som hon själv brukar säga, nån gång möts vi alla igen...

 Kom ihåg att vara rädda om varandra vår kramar till er alla

20 februari 2014

Livsrehabilitering



Vecka 14 kör jag i gång med mina nya grupper i
"Livsrehabilitering för sjukskrivna" men även för dig som lever med långvarig värk eller smärta, utbränd och arbetar ändå, vi kommer att samtala och göra olika övningar i personlig utveckling och mindfulness som kan vara till hjälp för att kunna komma vidare i livet när man känner sig lite vilsen och inte riktigt vet vad man vill eller vad man kan.
Det kommer att bli två grupper, och vi träffas tisdagar eller onsdagar
2 1/2 tim vid 6 tillfällen här hos mig på Högstensgatan 12.
med start den 2/4 

Kostnad 150:- tillfälle, (fika och material ingår)
Känner du att det här kanske är något för dig så är du varmt välkommen att höra av dig till mig här eller så når du mig Kickan på 0735080057 så får du veta mera.
 

13 februari 2014

Om vi sprider oss i vinden...


 
 
Hur blir vi starka i oss själva jag menar från början när vi bara är små frön....
Jag tror att vi kan bli det på många olika vis, men framför allt tror jag att det händer när vi väl kommit i god jord när vi spricker upp och ser solens strålar, när vi känner värmen omkring oss, när vi börjar gro och växa som vi vill, i den takt vi vill, hur vi vill och helt utan giftiga medel som annars gärna tillsätts av olika orsaker.
Jag tror att om vi bara tillåts att även få vara små och lite veka, känsliga men också envisa, så strävar vi uppåt, neråt, åt sidan och växer oss starkare för varje blad, om vi bara vattnades med kärlek, om det fanns tålamod att vänta och se  hur fantastiska och olika vi alla är så skulle vi inte knipsas av direkt vid knölarna, vi skulle inte bli uppbundna och stympade. Vi skulle inte bli bortrensade.Vi skulle låta flera stjälkar växa ut och  vi skulle frodas, vi skulle växa oss starka för att klara väder och vind, vi skulle kanske vissna lite ibland, bara för att ta tillvara på all näring vi så väl behöver för att kunna komma igen, för att kunna skjuta nya skott. Om vi alla bara fick chansen att växa oss starka utan yttre påverkan, bara växa i full frihet,låta stjälkar, blad och knoppar sakta utvecklas. Skulle vi få den möjligheten skulle vi alla kunna blomma, om och om igen och dela med oss av våran blomsterprakt som skulle vara helt fantastisk, vi skulle växa in i varandra och ge varandra styrka att klara kallare och svårare klimat. Vi skulle dofta helt ljuvligt och vi skulle sprida oss för vinden i hela universum....kram Kickan Lovelia
 

29 januari 2014

om att bygga hus och bygga liv...



Tänker på hur kul jag tycker det är att titta på gamla hus och hur dom är byggda, vilka material som används, när jag var liten så fick jag hänga med pappa när han rev hus hos andra, där han tog reda på virket för att sen kunna återanvända det någon annan stans. Jag älskar än i dag lukten av sågspån och trä.
Mor o Far min byggde helt själva också ett fint sommar ställe i en by utanför Ludvika, där jag kunde vara med o plocka bland brädor o spik, timret  till den stugan fick dom när dom rev ett stort timmerhus utanför Grängesberg, där vi ungar fick vara med, det var många timmars jobb innan dom kunde börja bygga, det var också väldigt tungt och släpa dom stora stockarna en o en, som även skulle upp på taket.
Bonden som bodde nedan för va mycket imponerad av mina då unga föräldrar som gjorde allt själva, han tyckte det var roligt att följa deras bygge och berömde  dom ofta, (men erbjöd sig aldrig att hjälpa till;) jag kommer i håg att när taket väl var på plats, så fick jag också komma upp o sitta där och titta liten som jag var. När stugan väl stod klar med sin öppna  spis och sitt lilla kök med sitt inbyggda hörnskåp, sydde mamma kuddar, gardiner och målade möblerna lindbloms gröna klädde om stolar fixade myset och pappa målade en fin kurbits på hela spegeldörren. Och så visslade dom alltid, alltid båda två. Vilken härlig tid det var, barfota i gräset, mina bröder byggde kojor i skogen och metade, jag hittade en kompis och vi sprang i kohagen, satt på den gamla mjölkpallen nere vid vägen och käkade smultron och hoppades att vi skulle få rida på fjordingen i hagen.
Och så var det snälla bonden som skickade med mig mjölk hem i en kruka, när jag sprang där och var nyfiken.

Varje gång vi svängde upp till stugan fick jag hoppa upp i pappas knä och "köra bilen" eller ratta bilen för det va så det va, och varje gång sa far min akta stenen och jag styrde såklart rakt på den varje gång, tur att den va rätt platt och låg fast i gruset.

Senare så sålde vi stugan och det blev till att bygga en ny närmare vattnet, med utedass och kamin det viktigaste, då var vi äldre och mina bröder fick bygga, i den stugan finns det många dörrar i väggarna kan jag säga, undrar hur många brädor mamma burit genom åren, jag o mamma målade och tapetserade, i hiskeliga färger, tycker jag i dag men då var det snyggt, det blev inbyggda våningssängar och gasolspis och ett litet bord med stolar. Och det bästa av allt, bara några meter ner till sjön och båten, där mamma hade en tam fisk som hon matade, skogen och naturen precis utanför dörren och ville vi kunde vi gå efter sjökanten några uddar bort så låg mormor och morfars lilla gula smultronställe, fullt av vackra blommor som dom pysslade om.

Mormor och morfar har också byggt sina hus, först hade dom det lilla huset i Gräsberg på 1rok, mamma och hennes syskon var 8 till antalet, huset blev lite litet och dom bygge ett större  lite närmare stan, ett hus som min moster senare köpte och numera huserar min bror och hans fru i det.
Underbart när husen får nytt liv i olika generationer.

  
Så byggdes det en stuga till pappa ville ha ett eget ställe hos våran farmor, i Sunnanhed utanför Rättvik, I början sov vi som alltid hos farmor i kammaren, i en utdragssoffa, hon bodde på bottenvåningen och min faster med familj på övervåningen, men alla åt nere hos farmor som nästan jämt tycktes finnas i köket eller i ladugården. Min farmor  var en liten gumma med mörkt hår ner till rumpan som hon flätade och gjorde en knut av på huvudet, hon skrattade jämt. Där kunde man leka med smågrisar, borsta stora suggorna, bada varje dag, tjyvåka moppe och köra lite bil över skogen. Pappa och hans syskon var sju i antal och alla har byggt stugor eller bor runt om på samma väg, många kusiner och släktingar har vuxit upp och fått ta del av att allt det härliga vanliga som att gå ner och att tvätta sig i sjön på kvällarna, fiska, härliga midsomrar och dans på lövad bana något som vi barn alltid fick följa med på.

Min faster som var frisör klippte folk hemma, jag och min kusin brukade låna lite grejer och fixa till varandra i håret, när det var fest så brukade min faster måla en liten brun prick på kinden "snyggt" skulle det va, själv är jag full i bruna prickar även några i ansiktet, jag trodde att hon också ville ha leverfläckar lika som mig....

Oj nu kommer jag bort från bygget känner jag, minnen tar över.
Pappas stuga är den stuga jag och mina bröder har tillsammans i dag, där har det burits virke och målats och murats, vi har alla varit med och gjort någonting på stugan, men det som känns roligast i dag när inte pappa finns i livet längre är att det finns kvar, det han har byggt med sina händer, allt han format precis som han ville ha det, den öppna spisen som vi kan värma oss med inne, går även att grilla i ute på altanen. Han gillade det enkla, utan för mycket krusiduller, något som vi ofta pratade om där är vi så lika, vi pratade färger och former olika hantverk och målning, pappas syskon målade också tavlor och gillade att bygga, hur man bygger och olika material kommer nog alltid att intressera mig känns det som.
I min familj har vi alltid byggt, rivit eller fixat målat o tapetserat, så det är ju inte så konstigt att jag och mina syskon gillar att tillverka saker eller att renovera och göra om.
 Det har ju liksom bara kommit till oss.../Kickan Lovelia

 
 




Hög på livet...


En liten paus i målandet, beställningarna för idag är klara
så nu är det helt fritt skapande gäller resten av dagen känslan
som infinner sig är bekant den liksom bubblar i mig, känslan av att vara hög på livet
Kom ihåg att det lugnt i snöyran kram
 

 

Dolda budskap

 
 
 

 
 
 
Efter en lång tids mognad har denna tavla som jag kallar Dolda budskap växt fram, budskapen som jag vävt in i tavlans energier med färger i många lager, den var så meditativ att måla så jag ville nästan inte att den skulle bli klar, jag bara älskar att få försvinna i en tavla med penslar o händer, händer som alltid verkar vara fulla i färg.
 

Gudinnor i kaffe

Under veckan som gått har jag målat med lite olika material, har en tanke om att kunna måla helt naturvänligt, min Gudinna här är målad endast i "ekologiskt kaffe "och lite sump så himla kul och det doftar underbart av mina händer.. ja i hela rummet faktiskt, vem vet kanske blir en utställning helt i kaffe så småningom/ Kickan Lovelia
 




 

7 januari 2014

Lite glad ledsen o arg kanske....



Det här med att vara på olika vis är så intressant tycker jag, Jag får ibland frågor om att vara arg eller glad, om någon är glad varje dag så kan den som inte är glad säga att, -hon/han  skulle behöva falla igenom och visa sin andra sidor också. Som om det bara finns ett sätt att vara, lite glad ledsen och arg kanske. Och hur kan någon i annan i så fall veta ifall glädjen behöver bytas ut mot en annan känsla?eller om någon är arg eller ledsen så kan det låta såhär,-det är så bra att hen kan visa sina känslor.

Tänker såhär en glad person visar ju faktiskt också sina känslor, och det är ju lika bra. Någon jag pratade med för ett tag sedan sa såhär, -det  kan vara så irriterande med superglada människor! helst på jobbet, hon visste själv inte varför hon tyckte så, men hon "förstod" att dom glada också "måste" ha dåliga dagar, dom kan ju inte alltid vara glada.

Det är ju oftast dom  arga eller sura, som det pratas om men ibland är det även dom glada.

Den här gången, i den här frågan kunde jag verkligen känna igen mig, jag får ofta frågan- är du alltid sådär glad? och sanningen är att ja, varje dag om jag inte har sorg eller något annat i mitt liv som gör att jag behöver släppa ut lite "sinnuhet" eller tårar för då gör jag det direkt. Arg blir jag så sällan att jag kommer ihåg dom gånger jag blivit det, gråter gör jag när det behövs och lika lätt som jag skrattar. Skulle jag inte vara glad skulle jag nog må dåligt, glädjen finns så långt in i min personlighet i själva kärnan, och jag gillart.


Vi har ju alla olika personligheter sen begynnelsen, så har vi olika energier som stöter bort eller dras till varandra, ibland fungerar vi tillsammans ibland inte, men som tur är, så kan vi ju alla välja hur vi ska bete oss mot varandra, och bara det är ju så bra.
kram Kickan L<3velia





4 januari 2014

Trä, keramik, sömnad, smide allt är så intressant...

 

Är det något jag är svag för så är det hantverk,
det är så roligt att få höra hur någon haft en tanke,
sedan börjat jobba med att framställa alster i
mängder av olika härliga material.
Själv jobbar jag mycket i trä, gärna med inslag
 av gamla brädor och rostiga detaljer.
 Den här hästtavlan är en favorit, 
alla hästar får sitt eget mönster och
 - precis som med oss -
 så är ingen är den andra lik. 
 
 
Önskar er en skön kväll kram Kickan Lovelia
 
 

Gamla minnen...

 
Så här såg det ut för 15 år sedan När jag och min goa vän Emma hade en ateljé tillsammans i mysiga lilla gula trähuset på Eriksgatan 9 i Ludvika:) fina minnen från en otroligt rolig och kreativ tid.Vi tillverkade träalster i mängd...er som vi målade,hästar,tomtar postlådor och många många änglar blev det,vi målade på väggar o dörrar och tavlor som vi senare tryckte konstbilder och vykort av,vi köpte möbler på loppis o auktioner som vi såklart också förvandlade med lite färg."Våran ateljé" är ett gammalt hus som jag hoppas får stå kvar i Ludvika tänk vad många härliga skratt det sitter i dom väggarna♥...