15 november 2013

Det är så lätt att så ett litet frö...


Efter att vi kollat på ett program (sommarpratarna) på tv härom kvällen,började jag och mannen i mitt liv diskutera lite om hur vi ser på oss själva.
Ni vet det här med att älska sig själv och att vi gärna vill bli älskade av alla andra runtomkring oss.

varför är det så viktigt, vad andra tycker om oss
spelar det någon framtida roll vad andra tycker om oss
varför går vi runt halva liv och funderar på vad andra ska tycka
vilken massa tid det går åt att fundera på vad andra kanske kan tycka
eller vi kanske ska vända på det
varför tycker vi så mycket om alla andra

Jag älskar att höra människor om sina liv sina upplevelser,historier och drömmar,
att få ta del av alla känslor som kommer när någon berättar,det sorgliga är att berättelserna
ofta handlar om att inte älska sig själv att inte duga,att leva upptill andras drömmar och mål.
Tänk om vi bara kunde få komma till världen och utvecklas utan att bry oss om all denna yttre påverkan,som vi matas med varje dag,om vi kunde förmedla till våra barn att vi inte behöver se ut som,vara som,ha lika saker som,ha lika drömmar som alla andra.
För att kunna förmedla det till våran nästa generation så behöver vi börja med oss själva vara dom förebilder vi vet att våra barn och ungdomar så starkt behöver i dag.


Det är verkligen på tapeten just nu att  visa vilka vi är och det är så intressant.
Alla människomöten,olika öden, alla historier som kan berättas.Tänker att jag aldrig funderat över att någon annan ska lägga sin tid på att tycka eller tänka något om mig, jag är ju som jag är,jag ser ut som jag gör,jag har liksom alltid bara varit,sen tycker jag att ju att det finns så mycket annat roligt och o-roligt att funder på i livet.

Nu vet jag att det är som det är med pengar men jag har sen jag var barn önskat att dom aldrig hade uppfunnits,att vi kunde byta  saker o tjänster med varandra,knasigt jag vet men tankar är tankar och dom kan man ju låta skena i väg hur som helst när som helst i vilken ålder som helst.När barnen var små berättade jag gärna sagor och dom handlade ofta om att vi byggde ett hus och en båt  och hela släkten o alla andra som vi gillade bodde såklart i samma by,har alltid gillat tanken på det enkla att ta med alla nära o kära bo i små hus intill varandra,fiska,odla,hjälpas åt med allt det som vi vill ha hjälp med,att kunna finnas  där för varandra.

I bland i sagorna var vi pirater på ett skepp,
det gillade ungarna skarpt fast vi var inte elaka vi var mest pirater för att dom hade så roliga o snygga kläder och dom hade många fester,annars fiskade några och såg till att få mat för dagen några höll på med något hantverk och låg i hängmattorna, klockor fanns ju såklart inte på våran fina ö.Alla kunde göra det dom själva ville sonen hade ju redan sin egen dröm om att bli fiskare och dottern ville plocka snäckor blommor o göra saker i lera.När ungarna blev större så hade jag redan sått ett litet frö med mina sagor,ja jag ville väl inte att dom skulle bli pirater direkt,men jag hade en önskan om att dom skulle ta vara på sin tid kunna njuta av det lilla och att hjälpa den som behöver och ändå lyssna till sin inre röst om vad man själv vill göra,det fina är att det kan vi ju alla göra helt utan pengar.



Om vi sår ett litet frö hos någon ska vi se till att inte få med ogräs...
Kram Kickan Lovelia