Livets vägkant..

I bland liksom hejdar sig livet ett slag.. och man tänker på vad många människor med mig som mist någon som står dom väldigt nära..någon som fortfarande betyder väldigt mycke även om åren går..någon som lämnat tydliga spår efter sig..det tar lång tid innan man kan börja se..tänka.. gemensamma minnen utan att det känns svårt..innan man kan vandra på samma stigar..känna samma dofter..lyssna på den där speciella låten utan att det hugger tag i en..i ens hjärta...det är en väldigt lång väg att vandra...
Ibland kan den bekanta musiken/doften sprida värme o kärlek för att i nästa sekund bara lämna ett stort tomrum efter sig..saknaden efter denna någon kommer alltid..alltid att finnas där..men den kan bli lite suddig i kanterna..saknaden..och det är rätt skönt..det är då man kan minnas o glädjas..vara tacksam att man fått uppleva denne  någon som kommit att betyda så mycket i ens liv..och man kan ta tillvara på allt..allt...och det är då man äntligen kan ställa fram denne någon att bada i minnernas o kärlekens ljus..
då..äntligen...

Ta vara på dagen och ge dig tid att..
lukta på blommorna vid livets vägkant ibland....kram Kickan