Tankar från min kammare...
När sommaren sakta lägger sig till ro och låter den färgsprakande hösten ta sin plats, blir jag nästan hög på luften som nu fyller mina lungor, drar in dom första djupa andetagen av den lite kallare vind som nu virvlar runt kroppen min och liksom spar luften en stund, och precis då känner jag att allt är möjligt, allt. Det är så varje år hur jag än mår så gör hösten mig till en galet kreativ person, i alla fall i skallen, vad jag sen gör av det vet man aldrig. När vi i våran familj pratar om vad vi kan göra vad vi vill göra eller jobba med så är vi rätt lika, även om vi vill olika saker så är vi hantverkare allihopa. Att hålla på med flera olika saker passar oss och det är lätt att förstå varandras önskemål och tankar.
Tänker ...hur att det man tror ena dagen blir något helt annat nästa dag och det, just det passar mig, att inte veta inte ha någon klar bild, inte sitta fast i ett mönster, en liten historia som hände här hemma för några veckor sedan när våran vuxna dotter som också är ett vildhjärta med sina känselspröt ute, en frisinnad keramiker som älskar att ha tid för livet, skulle flytta till Värmland och läsa i några år.
Med studiestöd o lägenhet fixad skulle vi hjälpa henne flytta, hon tyckte det skulle bli skoj och hade redan anmält sig på yogan långt där borta i nya staden, men först var en helg med den underbara hippiefestivalen inbokad. När hon kom hem igen såg jag att hon liksom glödde, hon pratade o skrattade mådde toppen, nu var det fyra dagar kvar till hennes flytt, möbler och allt annat är packat, då ser jag en solig morgon att hon har slutat glöda, varför? vi tog en varsin bok en filt och drog ner till stranden, det blåste lite och vattnet var kallt, det var skönt att bara vara vi två och våra tankar, hon sa att hon funderar på vad hon vill göra, jag kunde inte låta bli att småle även om det var jobbiga tankar för henne så kände jag såväl igen situationen, både från hennes och mina egna tidigare val.
Vad vill du? Vad vill du nu? det är det enda som betyder något, sa hennes kloka mor då.. om man tycker att hennes mor är klok när hon säger så, i stället för något annat.
Vi vet inte vad som händer i morgon vi har bara nuet och det vet våran sköna bohem så väl, hon bestämde sig för att livskrisa, jag har livskris sa hon med tårar i ögonvrån, men vad vill du helst av allt ska hända i livet om du får precis som du önskar frågade jag, det blev ett långt svar och jag kunde inte höra att studera i 3 år ingick i önskan. Väl hemma igen hörde jag henne säga, jag ska livskrisa en dag, sen ska jag bestämma vad jag vill göra sa hon och lade sig i hängmattan med sina tankar.
Vilken underbar tanke.. jag ska livskrisa i dag, sen vet jag.
Nästa morgon såg jag att hon hade börjat glöda igen, hon hade bestämt sig för vad hon ville med sitt liv just nu, hon sa att jag vill inte sitta vid en dator och läsa kultur jag vill uppleva den, jag vill hålla på med keramik, odla, ha höns, inreda, jobba med kulturen måla och en massa annat kul, träffa likasinnade människor. Hon sa jag säger upp kontraktet på lägenheten och studiestödet, avbokar yogan på en gång.
Efter det var det som hon var fylld av ny energi fast hon nu vips var utan både jobb, pengar o bostad, det brukar lösa sig är hennes tankegång, hon sökte jobb flera jobb, kollade om hon hittade någonstans att bo. Så åkte hon upp till den lilla byn där hon just nu vill leva o bo, provjobbade och fick det jobbet, hem och packade ryggsäcken för att förhoppningsvis i en månad få sova på soffan hos olika kompisar, i väntan på ett litet mysigt torp som hon och två till ska dela när det bli färdigt. Just nu vill hon allt, och har redan spånat fram flera roliga saker hon vill jobba med.
När jag pratade med henne i telefon en kväll kvittrade hon, hon smittade av sig med sin härliga lust och energi så jag nästan blev prickig av positivitet, hon hade just då fått en extra säng i en liten garderob en vecka, och vet du sa hon, det finns till och med ett eluttag o en lampa där!
Tänk om vi alla bara skulle ta o våga känna efter vad vi själva vill hela tiden, om vi skulle ta och se alla möjligheter, tänk vad många som skulle gå runt och glöda från sitt inre då.
Här hemma blev vi glada av hennes beslut att inte läsa i flera år, nu när det inte kändes helt rätt precis just då när det skulle kännas som allra mest.
Kärlek o solsken till er alla Kickan Lovelia
